Black metal har jag blivit mer och mer intresserad av de sista åren igen efter att ha varit väldigt fokuserad på dödsmetall under 15 år, och då är det väl kanske ett måste att ta upp detta amerikanska band som ändå gjorde sig ett namn i underjorden när de (han) var aktiva. Det är alltså ett one man army band vi snackar om här. Han hyrde dock in sessionstrummisar efter denna skiva. Musiken är generisk black metal med ett enda syfte, att vara så necro, minimalistisk och underground som det bara går. Det är väldigt monotona och enkla gitarrslingor och en släpande och väsande typ av sång som vissa gillar och andra hatar. Jag ligger väl någonstans mittemellan kan man säga. Problement med skivan är väl att den är lite för lagom tycker jag. Black metal ska ju skapa en känsla av misär, undergång och total förödelse. Ska dock sägas att några spår på plattan, t ex Spill the Blood of The Lamb skapar lite mer skitig misärstämning vilket gör att det blir roligare att lyssna på.
5/10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar